Vinst mot OV

Text och bild av Christoffer Ekmark - Skanesport.se

Denna gång väljer vi att använda oss av en redan (om-)skriven text om den härliga vinsten i Helsingborg , skriven av Christoffer Ekmark.

Fullt djävla påstridigt krig!
Som man brukar säga i Smålandsskogarna.
Det var hat. Det var hets. Det var sluttwittrat med oneliners och gliringar i pressen.
Nu var det svarta blickar. Idiotförklaringar. Konstant hets. ”Dom ska fan komma hit och dö” syntes OV-spelarna tänka. Folk drog upp raka armar i halsen, sänkte en motståndare – och skällde sedan ut sitt offer för att filma. Där var ribban satt.
Handskarna var kastade. Glöm kakförsäljarna och fredsmäklarna i Rimbo och Skånela. Det här var på Nordkorea vs resten av världen-nivå. Bara atombomberna saknades, eller hotet om dem.

Det var för första gången riktigt allvar i den här serien. Som om alla instinktivt visste: ett av de här lagen spelar i Handbollsligan nästa säsong. De som får torsk gör det inte.
Två unga gossar (nåja) fick sitt eldprov som domare. Spelare, tränare, publik och golvtorkare satte alla press på dem. Dessutom fick de flera svåra 50/50-situationer redan de första minuterna som hade kunnat knäckt en osäker visselblåsare – men å andra sidan är det väl sådana här matcher man lär sig i. Både som spelare och domare och tränare….
Det fanns flera situationer där båda (!) bänkarna blev helt vansinniga på samma domslut och på läktaren satt Uffe Schefvert (grabben Anders Forsell Schefvert lirar i AMO) och tänkte att han hade varit en snäll pojkscout i sina värsta stunder jämfört med hur det såg ut och lät nu…
Delegaten behövde själv en vattenpaus innan det gått tio minuter efter flera maxlöpningar

Ett heltänt OV i ett småglest IH fick en bra start. Publiken (som satt hemma och tittade på Paradise Hotel eller läste läxor eller vilade upp sig eller något annat onödigt) svek hemmalaget denna gång, tyvärr.
För det var ett härligt drag i den flyghangarsliknande kultkurklassade hallen. Flera resor mer underhållande än sidledspassande fotbollssparkare med kvalplatsdrömmar på Olympia.
Lyckligtvis hade AMO med sig en rejäl klack som tillsammans med OV:s alltid lika fyndige DJ och briljante helt nye speaker (ett geni med sammetsröst) arrangemanget att lyfta.

7-2 efter ett par minuter var verket av framförallt stenhårt försvarsarbete.
Eric Malmberg Westergren kommer inte att få några Facebookvänförfrågningar från Alstermo på ett tag.
Jonathan Wilthorn använde alla knep i boken.
Och Samuel Johansson i holken fick avsluten dit han ville. Bortsett från i skallen då, i övrigt limmade han distansskott och räddade med tånaglarna.

I OV var dessutom flera spelare tillbaka.
Albert Månsson klev tidigt in i handlingarna som playmaker och visade att han kommer att kunna dra ner brallorna på både en och 44 försvarare i Allsvenskan.
Mattias ”Akilleshälen” Thynell var också tillbaka.
Miguel Mbumbas fingertoppskänsla var tillbaka.
Men AMO är inget dussingäng. De är skickliga lirare ledda av en skogstokig genial matchcoach. Och med en välbalanserad mix av de komponenterna kan man åstadkomma stora saker. Speciellt inom handboll.
Efter 22 minuter var det kvitterat: 8-8, och några minuter senare var AMO förbi för emn stund 10-11.
Paussiffrorna: 13-12 till OV Helsingborg.
Det var som att se två godståg dundra in i varandra.
Det var mer som en amerikansk wrestlingshow än en svensk idrott.

Andra halvlek inleddes med att OV missade sina lägen. AMO satte sina – och gick upp i ledningen.
Lagen följdes åt fint.
Toni Johansson tog en timeout i underläge 16-17 med dryga kvarten kvar. Matchen stod så att säga och vägde – 100 kilo blandfärs i varsin vågskål, men minste lilla lagerblad i ena skålen skulle kunna vara avgörande.
En stund senare, med 12 minuter kvar, kom ett trendbrott. Då tog AMO nämligen ledningen med två bollar, 20-18. Dessutom med en klack i ryggen och den där galna energin i sinnena.
OV körde fast, kom till svåra lägen, och fick direkt 18-21 i nacken. Ny timeout. Samma fortsatta problem för OV, 20-23 med fem minuter kvar. 7-6-spel för OV som ett sista drag, men när laget till och missade de lägen de spelade till sig då; då förlorades matchen definitivt.
Det stannade vid 22-25, efter ett par odramatiska slutminuter.

Små marginaler avgjorde.
Kanske att AMO var galnare. Kanske att de var bättre. Det spelar ingen roll – för de fick med sig två poäng i bussen och är nu den solklara favoriten till att vinna serien.
AMO vann slaget. Men har de vunnit kriget?
Såklart inte. Nästa säsongs karta ritas upp först om drygt 20 omgångar.

Gemensamnt för de båda lagen?
Samtliga behöver smyga in tillpingstkyrkan på lördag morgon, viska ett par 100 Ave Maria (eller vad man nu gör) med knäppta händer – för annars kommer inte en djävel till himlen den dagen de möter evigheten.

Text och bild av Christoffer Ekmark - Skanesport.se