Summering av säsongen 22/23

Efter en fjolårssäsong där Amo länge ledde serien innan man i slutet fick se sig passerade av OV Helsingborg och sedan också förlorade i kvalet till Handbollsligan mot HK Aranäs fick Amo ta nya tag i Allsvenskan. Samtidigt hade fjolåret gett nyttiga lärdomar inför säsongen 2022–23 beträffande vilka spelartyper som eventuellt saknats i laget men också att framgångarna i Svenska cupen föregående år måhända varit ett viktigt skäl till att man inte riktigt stod distansen ut i kampen om uppflyttning.

När laget mönstrades inför säsongen 2022–23 var det med en rad nya ansikten. Även om bland annat trotjänaren Daniel Steen och starke mittsexan Hugo Stuivers lämnat såg truppen starkare ut än kanske någonsin tidigare. Flera av nyförvärven, som Simon Axelsson från LUGI, Erik Rudvall från Önnered och Erik Karelius från Aranäs hade Handbollsligameriter. Store och starke danske mittsexan Anders Christiansen från Follo i Norge var ett annat viktigt tillskott. Den mest meriterade värvningen var dock montenegrinske landslagsmålvakten Nicola Matovic vilken närmast kom från RK Struga i Nordmakedonien. Dessutom anlände vänsterkantspelaren Lynx Beverskog från Rimbo, färöiske mittsexan Pætur Mikkjalsson från KA på Island, niometersspelaren Theodor Claesson från Sävehof och målvakten Mattias Hildenborg från RP IF i Linköping. Andreas Stockenberg fortsatte som huvudtränare med Nemanja Cvetionovic som biträdande. Tomas Lundberg fick som lagcoach ett mera övergripande ansvar.

Säsongen började, liksom föregående år, med spel i Svenska cupen där Amo lottats mot IFK Skövde, IFK Ystad och Anderstorp. I Amolägret betonades att matcherna framför allt skulle ses som en förberedelse inför seriespelet där årets målsättning var tydlig: avancemang till Handbollsligan. Med många nya spelare som skulle lära känna varandra och hitta sina roller blev resultatet av cupspelet förluster mot IFK Ystad och IFK Skövde och vinst mot Anderstorp vilket innebar att laget missade att gå vidare från gruppspelet. Matchen mot förra årets SM-finalist IFK Skövde lovade dock gott då Amo efter en stark första halvlek var i ledningen. I andra tappade man dock skärpan och Skövde kunde vända till seger med 33–29. Minik visade att han hade krutet torrt från förra säsongen och gjorde nio mål. Nye mittsexan Anders Christiansen visade sig vara svårstoppad även för Handbollsligamotstånd. I övrigt höll Amo medvetet igen på matchandet under försäsongen i tydlig avsikt att orka hålla tempot och skärpan uppe under hela det kommande spelåret.

Amo rivstartade seriespelet med tre segrar, först på bortaplan mot Rimbo med hela 40–24 i en match där Amo var helt överlägsna och visade att man redan i inledningen av serien hade hittat matchtempot. Hemmapremiären mot nykomlingen och före detta storlaget HK Drott innebar en stabil seger med 31–27 även om bortalaget länge spjärnade emot.  Storseger blev det även i säsongens andra bortamatch mot Torslanda från Göteborg, denna gång skrevs siffrorna till 40–26 i Amofavör efter 22–13 i halvtid. Minik Dahl Hoegh gjorde närmast vad han ville och stannade denna gång på 11 mål. I nästkommande match på hemmaplan stod starka och samspelta Varberg för motståndet. Amo började också matchen tveksamt och under första halvlek var Varberg i förarsätet och Nicola Matovic i hemmamålet fick inte alls tag i bollarna. I halvtid var Varberg i ledningen med 16–15. I andra tog dock Amo över matchen genom starkt skytte av Minik och rappa avslut från kantspelarna Felix Tyberg och Simon Axelsson. Vid ställningen 25–22 till hemmalaget bytte dock Varberg målvakt och gamla Amospöket Carl Aronius kom in och radade upp räddningar. Med två minuter kvar hade dock Amo ledningen med 30–28 innan ett par felbeslut av Amospelare gjorde att Varberg genom sin bäste spelare, danske Morten Damgaard, kunde kvittera. Med två sekunder kvar fick Amo straffkast och chansen att avgöra. Vanligtvis säkre Minik Dahl Hoegh sköt dock i ribban och matchen slutade oavgjort vilket, som matchen utvecklats, innebar en viss besvikelse i Amolägret. Bäst i Amo, förutom de nämnda målskyttarna, var Anders Forsell Schefvert som slet hårt i båda riktningarna.

Efter poängtappet mot Varberg var det dags för bortamatch mot Vinslöv i svårspelade Furutorpshallen. Första delen av matchen var jämn och växlade för båda lagen mellan fina individuella prestationer och en hel del slarv. I andra kom dock Amo ut med en helt annan beslutsamhet och noggrannhet. Från underläge med 18–17 gick man fram till ledning med 25–20 efter klart bättre försvarsspel och vassare tryck i kontringsspelet än i första halvlek. Som mest var Amo:s ledning uppe i 30–24 innan hemmalaget i slutet kunde snygga till siffrorna något och reducera Amo:s vinstmarginal till 33–29. För dagen bäst i Amo var Anders Christiansen och Erik Rudvall. De två poängen i Vinslöv följdes upp av en tämligen bekväm seger i Amo kabelhallen mot nykomlingen IFK Karlskrona med bland annat Daniel Steen i laget. Daniel var också sitt lags bästa spelade. I övrigt bjöds på en småstökig tillställning med ständiga malörer och avblåsningar där bortalaget tidvis lyckades störa Amo med ett tufft utgrupperat försvarsspel. Klart bäst för dagen i en match där segersiffrorna skrevs till 33–25 var Anders Forsell Schefvert som gjorde nio mål.

Veckan därpå kom ett annat av de på förhand tippade topplagen, Kungälv, på besök till Amo kabelhallen. Första halvlek var jämn där ett taktiskt spelande Kungälv störde Amo märkbart. I andra halvlek tog dock Amo:s större tyngd och bredd ut sin rätt i en match som slutade med hemmavinst med sex måls marginal, 30–24. Bäste målskytt i hemmalaget blev Anders Christiansen med åtta kassar. En fin insats gjorde även målvakten Nicola Matovic som nu allt mera började komma i gång efter att under inledningen av säsongen ännu inte varit i full matchform efter en skada föregående säsong. Vid denna tidpunkt på säsongen gjorde Amo en ny värvning i form av IFK Ystads duktige skytt Jesper Johansson, närmast tänkt som ersättare till långtidsskadade Evon Mohlin, vilket gav flera alternativ på nio meter.

Nästa match i kalendern var bortamatchen mot ständiga Allsvenska rivalen och topplaget Skånela från Märsta. Föregående säsong hade Amo lyckats bryta den dystra traditionen med ständiga förluster i Vikingahallen i Märsta. Matchen blev också så hård och jämn som förutspåtts och under den första halvleken skiftade ledningen mellan lagen innan hemmalaget strax före paus gick ifrån till 15–12. Andra halvlek fortsatte på samma sätt med hemmalaget mestadels i ledningen med ett eller två mål. När Skånela med en och en halv minut kvar ledde med två mål var det långt till Amopoäng. Visserligen gjorde Amo genom Minik 29–28 men när man sedan med en halvminut kvar slavade bort ytterligare ett anfall tycktes kvitteringschansen vara borta. Strax före slutet tappade emellertid ett stressat Skånela bollen och Simon Axelsson kunde fri med målvakten från halva planen sätta kvitteringen och därmed rädda en nog så viktig poäng till Amo. Med tanke på att Amo bjöd både på en hel del slarviga avslut och tekniska fel var det starkt att samla ihop sig i slutet. Kvitteringsskytten Simon Axelsson var också bäst över lag.

De två följande matcherna, hemma mot Tyresö och borta mot VästeråsIrsta innebar stabila segrar, mot Tyresö med 31–23 och mot VästeråsIrsta med 34–31. Trots att laget innehåller en del skickliga spelade vägde Tyresö alldeles för lätt mot ett Amo där hela truppen luftades och där Anders Christiansen än en gång visade att han gett laget en ny dimension på sex meter. Även Erik Rudvall ska särskilt nämnas. Matchen mot VästeråsIrsta var något jämnare men fördes av Amo från start till sista sekunden. Amo gjorde precis vad man behövde och när hemmalaget någon gång närmade sig ökade Amo tempot och skärpan och höll på så vis avståndet. Påföljande hemmamatch mot IFK Ystad upprepade på många sätt ett mönster som nu började urskiljas där Amo:s motståndare står upp bra under första halvlek och möjligen i inledningen av andra halvlek varefter Amo:s bredd och tyngd börjar ge utslag. Följaktligen spelade Ystad piggt och respektlöst under matchens första 25 minuter innan Amo kunde gå ifrån till ett par måls ledning i halvtid, 15–13. Under andra halvlek gick Amo successivt ifrån och med tio minuter kvar var hemmaledningen uppe i åtta mål innan Ystad kunde snygga till siffrorna något till 30–25. I ett jämt hemmalag var Felix Tyberg bäst.

Redan efter några matcher hade det börjat stå klart att Amo:s svåraste konkurrent om seriesegern skulle bli HF Karlskrona. Därför var det oavgjorda resultatet i seriefinalen i början av december – där Amo plockade in ett underläge på åtta mål tio minuter in i andra halvlek – på bortaplan extremt viktigt för Amo. Med hjälp av dubbla time-outer samlade Amo ihop sig och gjorde, framför allt med hjälp av fint kantspel av Simon Axelsson, under en period 6–0 och plötslig skilde det bara två mål. Hemmaspelarna började missa samtidigt som Amo:s försvarsspel blev allt bättre. Målvakten Nicola Matovic radade upp räddningar mot allt mera nervösa hemmaspelare. Trots detta var Karlskrona något före i slutminuterna och när Växjöbördige Axel Söderqvist gjorde 29–27 med två minuter kvar trodde de flesta på hemmaseger. Minik gjorde dock 29–28 men Karlskrona fick strax därefter en chans att avgöra när Jesper Järlfors kom helt fri med Nicola i Amomålet. Han räddade dock och i matchens sista anfall fick Amo straff efter att Erik Rudvall blivit upphakad. Straffen sattes iskallt i mål av Minik och därmed delade HF Karlskrona och Amo på poängen. Hela laget gjorde en fantastisk kämpainsats inför storpublik, inklusive 100-talet tillresta Amosupportrar. Bästa målskyttar blev Minik med tio och Simon Axelsson med åtta mål.

När HF Karlskrona sedan i de två följande matcherna tappade tre poäng mot Skånela medan Amo fortsatte att vinna i dubbelmötet mot AIK var Amo upp i serieledning. När Amo sedan inför en kokande Amo kabelhall dagarna före jul krossade HF Karlskrona tog man därmed greppet om uppflyttningen till Handbollsligan. Amo ledde från första minuten och gav aldrig ett chockat bortalag någon chans att komma in i matchen. Nicola i målet var stundtals en levande vägg och samtliga utespelare spelade med enorm pondus och vilja. Efter fem minuter var ställningen 4–0 vilket efter en kvart hade utökats till 10–2. Karlskrona hämtade sig något i slutet av första halvlek och lyckades putsa till siffrorna till 16–9. De mest optimistiska i Karlskronalägret hoppades fortfarande då på en chans i andra halvlek. Men den här kvällen var Amo:s och ledningen utökades successivt innan slutresultatet landade på otroliga 34–21.

Efter storsegern mot HF Karlskrona fick Amo mer än en månads speluppehåll på grund av att lagets landslagsspelare Nicola Matovic, Gusten Montonen och Pætur Mikkjalsson spelade EM-kvalmatcher för sina respektive länder. När serien sedan drog i gång igen stod IFK Ystad på bortaplan på programmet, en match som i det omstuvade spelprogrammet skulle följas av ytterligare tre (!) bortamatcher på rad. I matchen mot Ystad saknade Amo efter det långa uppehållet en del i matchtempo men vann ändå en komfortabel seger med 31–27 efter att ha varit i ledningen hela matchen. Redan några dagar senare var det dags för ny bortamatch, denna gång mot Varberg som man tappat poäng mot i inledningen av serien. Matchen mot Varberg blev också avsevärt tuffare än mot Ystad och Amo var länge i underläge, som mest med tre mål. Amo jobbade sig dock in i matchen och i mitten på andra halvlek tog man över taktpinnen. Efter att Amo slavat en del och även missat en straff kom Varberg åter ifatt och med två minuter kvar var ställningen 25 lika. Efter att Minik satt 26–25 för Amo tappade Varberg bollen i sitt sista anfall varpå Amo kontrade in 27–25 vilket blev slutresultat. Bäst i Amo var Felix Tyberg och Erik Rudvall. Den tredje av de fyra bortamatcherna på rad innebär en resa till Kungälv och möte med ett annat topplag. Även denna match blev jämn och dramatisk och slutade 27 lika efter att Amo med tio minuter kvar legat under med tre mål. Inte heller i denna match hade Amo det riktiga flytet i sitt spel men en riktig kämpainsats innebar att man fick med sig en poäng hem. En viktig anledning till att särskilt anfallsspelet hackade en del var att Minik endast kunde spela sporadiskt då han börjat få känning av en skada. I stället dominerades anfallsspelet av Anders Forsell Schefvert och Erik Rudvall. Med tanke på det tuffa spelschemat var det inte helt ologiskt att bortamötet mot IFK Karlskrona blev en av säsongens svagaste insatser. Ett heltänt och vilt kämpande Karlskrona fick full utdelning på sitt 7 mot 6-spel mästerligt regisserat av före detta Amospelaren Daniel Steen fram till seger med 29–28. I slutsekunderna fick Amo genom en kantläge chansen att rädda en poäng men hemmamålvakten och tillika före detta Amospelaren Flamur Gerbeshi stängde igen. Ett för dagen blekt Amo hade inte den sedvanliga skärpan samtidigt som man fick en del märkliga domslut emot sig. Förlusten innebar att HF Karlskrona gick upp på samma poäng som Amo. Amo hade dock en match mindre spelet när serien gick in i sitt avgörande skede.

I den följande matchen var Amo äntligen tillbaka i Amo kabelhallen. För motståndet svarade mittenlaget VästeråsIrsta, ett lag med flera duktiga spelare men kanske inte med riktig stabilitet i sitt spel. Matchen blev också en tämligen enkel seger för Amo där slutresultatet stannade vid 27–21 efter 13–8 i halvtid. Amo tog greppet direkt och Nicola i målet räddningar skott efter skott vilket gjorde bortalaget allt osäkrare i avsluten. Niklas Närenborn gjorde sin bästa match på länge efter en tidvis motig säsong. En fin match gjordes också av Felix Tyberg. Tydligt var att Amo trivdes med att vara tillbaka på hemmaplan och hos flera av spelarna syntes en spelglädje och ett självförtroende man inte riktigt sett under de närmast föregående matcherna. Bollen studsade också Amo:s väg på annat håll såtillvida att Vinslöv slog argaste konkurrenten om seriesegern HF Karlskrona med uddamålet vilket gjorde att Amo ryckte ifrån i toppstriden. I veckan före matchen mot VästeråsIrsta hade Amo också gjort klart med ett sent nyförvärv i form av danske niometersspelaren Jonas Jensen från Halden i Norge. Just Vinslöv på hemmaplan var också Amo:s nästa motståndare. Amo visade än mer att formen var på väg tillbaka och spelade i första halvlek närmast ett propagandaspel där ett yrvaket Vinslöv inte alls hängde med. Efter tio minuter var ställningen 7–1 och när nye Jonas Jensen gjorde sitt första mål i Amotröjan fram till 11–4 var det stående ovationer. Efter urladdningen och halvtidsresultatet 18–10 slappnade Amo av i början av andra halvlek vilket gjorde att Vinslöv kom in litet mera i matchen. Men någon fara för vinsten var det aldrig utan Amo kunde bekvämt spela av matchen fram till slutresultatet 33–26.

Amo:s täta matchande under vårsäsongen fortsatte tre dagar senare med bortamöte mot alltid oberäkneliga Tyresö. Efter de två klara vinsterna på hemmaplan mot VästeråsIrsta och Vinslöv kom matchen mot Tyresö tyvärr till stor del att lika förlustmatchen mot IFK Karlskrona med ett kämpande och konsekvent 7 mot 6-spelande motståndarlag som drog ner tempot och fick Amo ur rytmen. Enda skillnaden var att Amo en bit in i andra halvlek hade en stor ledning med som mest åtta mål utan att kunna knyta igen säcken. En bidragande orsak var Amo:s för dagen tunna niometersuppställning där Minik spelade halvskadad och Niklas Närenborn fick utgå redan i matchinledningen. Dessutom fick inte nye Jonas Jensen spela då matchen skulle spelats redan innan han var klar för Amo. Ju längre matchen led desto mera stressade och frustrerade blev Amo när det mesta gick emot. Ett par tveksamma Amovisningar och storspel av hemmalagets målvakt Phillip Missuna gjorde att ställningen var 28–28 med en halvminut kvar. Amo fick chansen att avgöra men domarna blåste en oförklarlig stürmerfoul på Erik Rudvall och bollen gick över till hemmalaget som fick sista avslutet. Skottet räddades dock av Nicola i Amomålet och därmed delade lagen på poängen. Efter två mindre bra insatser mot IFK Karlskrona respektive Tyresö ställde en del nu frågan inför de avslutande matcherna om Amo började darra?

Oron visade sig dock obefogad. Tillbaka i tryggheten i Amo kabelhallen och med sin trogna publik i ryggen blev det påföljande mötet med Torslanda en tämligen enkel affär där Amo sprang ifrån till 33–22 efter 17–9 i paus. Bäste målskytt blev Jonas Jensen med sju mål. Den nästkommande matchen blev åtskilligt tuffare när gamla antagonisten Skånela kom på besök. Ett ovanligt trögstartat Amo fick i första halvlek se Skånela spela en strålande handboll med starkt försvarsspel och tålmodigt och varierat anfallsspel. Med fem minuter kvar av halvleken var Skånelas ledning sju mål och Amo ska vara glada att underläget stannade vid fem i paus, 12–17. Men handboll är handboll och i andra halvleken kom Amo ut som ett nytt lag och efter 13 minuter hade man vänt matchen till ledning 21–20. Resterande delen av matchen var Amo i förarsätet och hade med två minuter kvar ledningen med två mål. Avslutningen blev dramatisk. Efter att Skånela reducerat till 26–25 fick Amo:s för dagen bäste spelare, Erik Rudvall, en tveksam utvisning för skott efter avblåsning. Efter att Skånela därefter kvitterat till 26 lika fick Amo chansen att avgöra men inhoppande Skånelamålvakten Mattias Nilsson räddade Felix Tybergs avslut. Därmed gick bollen med tjugotalet sekunder kvar över till Skånela. Resultatet 26–26 stod sig dock efter att Nicola i hemmamålet räddat Gustav Näslunds skott.      

Därmed var Amo:s försprång mot HF Karlskrona två poäng och åtskilliga plusmål med två matcher kvar att spela. I näst sista matchen mötte Amo HK Drott på bortaplan. Vinst mot Drott skulle i praktiken innebära serieseger och uppflyttning till Handbollsligan då Amo i sista matchen hade att möta redan nedflyttningsklara Rimbo på hemmaplan. I matchen mot Drott visade Amo direkt att man hade bestämt sig och tog inför storpubliken, inklusive en högröstad Amoklack, greppet direkt. Även om det på sina håll var spänt hade Amo ett klart övertag hela första halvleken igenom fram till pausledning med 16–12. Andra halvlek fortsatte som den första med Amo i ledningen med några mål. I slutet blev det dock viss nervositet när Drott efter ett par snabba mål endast var två mål efter. Efter ett stegfel av hemmalaget kunde Anders Forsell Schefvert slå i sista spiken fram till slutresultatet 30–27 i Amofavör. Därmed var uppflyttningen i praktiken klar. I sista matchen defilerade Amo inför en fullpackad Amo kabelhall hem seriesegern mot nedflyttningsklara Rimbo genom att vinna med 44–33. Därmed hamnade Amo som seriesegrare på 44 poäng och 145 plusmål, två poäng före HF Karlskrona. Stort firande vidtog när Amo äntligen var klara för Handbollsligan.
 

/ Roddy Nilsson